Über 1000 Meere zurück zu dir
"Över 1000 hav tillbaka till dig"
För några år sedan var jag helt frälst i det tyska bandet Tokio Hotel. Jag kunde alla låtar och var kär i Tom med rastaflätorna och hiphop-keps. Bakade en tårta när Bill och Tom fyllde år. Hade olika t-shirtar med Tokio Hotel-tryck på. Och det som gjorde mig mest lycklig under den här tiden var när vi fick chansen att gå på deras konsert. Hade egentligen en till chans ungefär ett år tidigare men den blev inställd och vi bröt ihop. Haha åh vilka minnen.
Rubriken till det här inlägget är tagen ifrån en av deras låtar "1000 meere" som betyder "1000 hav". Sjukt fin låt och fin text. Nästan så man måste börja lyssna på dom igen ;)
♥
Det var sista gången jag såg honom
Bakom varje hörn finns någon som du
Vem är jag?
Jag känner inte igen mig själv just nu. Igår hände en grej som jag blev så otroligt arg och frustrerad över och när jag kom hem klockan 5 från skolan så la jag mig på sängen i fosterställning och grät, grät, grät. Jag låg och hulkade en timme sen somnade jag av utmattning med kläder på och allt. Pappa hade tydligen vart in och försökt pratat med mig men jag var helt medvetslös.
Imorse när jag vaknade så fick jag ännu ett bryt och började gråta igen så jag ska stanna hemma idag och ta igen massa skolarbeten som jag ligger efter med. Jag har omprov, prov, två arbeten, redovisningar som ska göras plus en praktikplats att fixa. Men vart ska jag få kraften ifrån att ta tag i allt? Jag vet att jag bara har 4 veckor kvar i skolan innan jag går ut på APU, men inte ens det får mig att vilja kämpa.
Och som grädden på moset så har alla mina byxor gått sönder och jag har inte råd att köpa nya, mitt bankkort fungerar inte och det ska börja kosta 40 kr att ta ut pengar om det inte är handelsbankens automat.
Fy. Jävla. Fan.
Jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmågan att förstå
Usch säger jag bara. Nu är jag och många i min omgivning i någon depp-period. Det känns som om allt är fel och att jag närmar mig "the point of no return" i mitt liv. Skolan verkar ju iallafall ha lust att döda de flesta elever nu också. Jag tycker att jag inte har någonting att plugga på, men när jag tänker efter så har jag en miljon saker jag bör göra. Men jag orkar verkligen inte, det tar stopp. Det enda som får mig att kämpa är att vi ska ut på APU snart, så vi har inte alls många veckor kvar i skolan. Men såklart är det ju problem med APU:n också eftersom jag inte har någon aning om vart jag vill vara någonstans. Så har jag IG i samhällskunskap också och får inte fixa klart den kursen förrän vecka 10. Och att istiden är tillbaka och jag fryser arslet av mig varenda jävla dag gör inte mina problem bättre. Plus att jag sitter med jordens värsta huvudvärk nu också.
Fy fan vad mitt liv suger just nu.
Jag behöver en kram.