Jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmågan att förstå
Usch säger jag bara. Nu är jag och många i min omgivning i någon depp-period. Det känns som om allt är fel och att jag närmar mig "the point of no return" i mitt liv. Skolan verkar ju iallafall ha lust att döda de flesta elever nu också. Jag tycker att jag inte har någonting att plugga på, men när jag tänker efter så har jag en miljon saker jag bör göra. Men jag orkar verkligen inte, det tar stopp. Det enda som får mig att kämpa är att vi ska ut på APU snart, så vi har inte alls många veckor kvar i skolan. Men såklart är det ju problem med APU:n också eftersom jag inte har någon aning om vart jag vill vara någonstans. Så har jag IG i samhällskunskap också och får inte fixa klart den kursen förrän vecka 10. Och att istiden är tillbaka och jag fryser arslet av mig varenda jävla dag gör inte mina problem bättre. Plus att jag sitter med jordens värsta huvudvärk nu också.
Fy fan vad mitt liv suger just nu.
Jag behöver en kram.