A

Åh nu kommer det ett sånt här osammanhängade, tråkigt och deprimerande blogginlägg, som mest är till för min egen skull eftersom jag måste få ur mig det här, men om ni vill sitta och läsa massa strunt så go ahead. 

Det har börjat dyka upp tankar i mitt huvud och dom manipulerar min hjärna, det handlar om mina komplex över min kropp. Dom tankarna har hemsökt min äckliga hjärna i några veckor nu och jag hatar dom mest av allt. Jag har aldrig gillat min kropp, men samtidigt aldrig orkat göra någonting åt den. Vad fan är mitt problem egentligen? Jag har gymkort, men använder jag det? Nej det gör jag inte. Jag har all tid i världen att ta mig ut på promenade, men gör jag det? Nej. Jag hade gymkort på Friskis & Svettis (som jag älskade) men höll jag i det? Återigen nej.

Jag kanske inte är världens smalaste, vackraste, vätränade. Men gör det verkligen mig till en sämre människa bara för att jag har lite hull på kroppen? NEJ. Jag borde vara så jävla glad för att jag är just den jag är.

Jag vet att mitt självförtroende och min självkänsla skulle bli så himla mycket bättre om jag trivdes med mig själv till 100%, och det var det jag ville få ut av det här inlägget. Att jag verkligen vill det här. Jag måste bara hitta motivationen. Jag behöver hjälp. För jag vet att när jag når mitt mål så kommer det inte finnas någon stoltare människa i hela världen, än jag.

Alla ska kunna älska sig själv för den man är, för vi alla är så sjukt vackra. Tänk om vi bara kunde inse det någon gång.