A

Den 21 Januari 1993 en tidig morgon krystade min mamma ut mig på BB i Gävle. Jag kommer såklart inte ihåg någonting från förlossningen, men jag låg väl antagligen helt kladdig på mammas mage och hon berättade för mig hur glad hon var över att jag kommit till världen. Min pappa var nog också närvarande.

Jag växte upp i en liten by som heter Lingbo, även kallad Byn som Gud glömde. Där bor ca. 600 människor och ungefär lika många husdjur. Vi flyttade runt väldigt mycket i denna by, hus till hus, hus till lägenhet, lägenhet till hus. Bodde lite mer än 1 år nere vid sjön, helt underbart på sommaren. Nu har vi dock flyttat till Ockelbo.

Högstadiet var en jobbig period i mitt liv, jag var väldigt blyg och mitt självförtroende låg på minus. Vissa dagar var bättre än de andra. Men så är väl livet för en helt vanlig tonårig trotsig fjortis. Men nu på gymnasiet så har mitt självförtroende stärkts och jag har utvecklats sjukt mycket, tack vare Barn- och Fritidsprogrammet.

Förra sommaren flyttade min mamma till Stockholm så jag hamnade i Lingbo på heltid, det blev ganska jobbigt för mig att inte ha min mamma med mig varje dag, som jag var van vid. Men jag lärde mig hantera det och nu går det hur bra som helst, och jag åker till henne så ofta som jag orkar och kan.

Jag har snart genomlidit tre år på gymnasiet och jag tar studenten om ca. 200 dagar. Det känns helt overkligt och jag kan verkligen inte fatta att det är sant! Jag kan heller inte fatta att mina betyg är så pass bra som de är, för jag pluggar verkligen aldrig! Är ju rätt lat av mig.

Till nästa sommar ska jag ha gått ner mycket i vikt, det är ett mål jag har i livet. Jag har ännu inte börjat med det än, men det ska jag fixa snart.

Att jag har världens finaste vänner tänker jag inte heller låta bli osagt.

Jag drömmer lite smått om att åka utomlands och jobba, reseledare eller bartender är två yrken som jag är sugen på i skrivande stund.

Sen är jag jävligt bra på att skriva en osammanhängande text, så vi skålar på det!