A

men ni får stå ut med ett långt inlägg.
jag kan inte förstå att jag flyttar imorgon. kommer aldrig mer vakna i MIN säng,
i MITT rum här längre. jag kommer aldrig mer gå på mitt äckligt fula bruna golv, titta
ut genom köksfönstret och se dammen på baksidan ligga helt spegelblank,
omringad av massa gröna träd. jag kommer aldrig mer sitta i våran beiga soffa i det
"porr-röda" vardagsrummet och tittat ut på vilka människor som går förbi och tror att jag inte
ser dom, så de tittar in igenom fönstret, och sedan skyndar sig snabbt därifrån.
jag kommer aldrig mer duscha i våran dusch.
bara tanken på att någon annan kommer gå runt på våra golv, ta ut kastruller från våra
köksskåp, lägga sina kläder i min garderob, duscha i våran dusch, och titta ut på människor
i våran lägenhet gör att jag får ont i magen.
egentligen vill jag inte flytta härifrån, jag vill bo här, iallafall ett tag till. jag vet att jag förr eller
senare flyttar hemifrån och måste lämna denna lägenhet, men det känns inte som om det är
nu jag ska göra det.
jag har bott här i ungefär nio år nu, det är mer än halva mitt liv. jag har växt upp här &
gått igenom glädje och sorg.
jag sover sista natten här idag, det känns bra men fruktansvärt sorgligt. sitter med tårar i
ögonen och skriver det här. inte för att jag är ledsen på det viset, utan för allt som jag
lämnar bakom mig här.