A

Jag är rädd för att förbli ensam. Att min familj ska dö och att mina vänner kommer lämna mig. Jag är så rädd att mista allt jag har så det är inte klokt. Jag är rädd för att jag aldrig kommer uppleva hur det känns att vara älskad, hur det känns att vara sådär kär som alla pratar om och hur det känns att vara uppskattad. Jag är rädd för att jag inte kommer ha tillräckligt med tid på jorden för att hinna med allt jag vill göra. Jag är rädd för samhället vi lever i idag och efter bomben i Stockholm så kan det bara gå utför. Jag är rädd för mig själv och det är nog en rädsla man inte kan komma ifrån.

När jag läser igenom det här så blir jag fan full i skratt för herre min skapare vad patetiskt det lät. Det hade varit bättre om jag skrev att jag var rädd för ormar, mörkret och att klättra på stegar. Skärpning!